I överlag gillade jag sommarsäsongen 2014 mycket starkt; den gav en del bra titlar, och inte minst hade den mycket bra anime som fortsatte från våren. Denna lista kommer inkludera all anime jag såg under sommaren, inklusive serier ser som gick vidare från säsongen innan (de med kring 25 episoder med andra ord). De kommer listas utefter vad jag personligen tyckte om serien, och måste inte nödvändigtvis reflektera betygen. Den går från absolut bäst, till otvivelaktigt sämst. Alltså, det bästa först, och ju längre ner listan går, desto sämre anime tas upp.
Följande 16 serier har jag kollat på under sommaren och tills nu:
Akame ga Kill
Aldnoah Zero
Ao Haru Ride
Baby Steps
Barakamon
Captain Earth
Free! Eternal Summer
Gekkan Shoujo Nozaki-kun
Glasslip
JoJo's Bizarre Adventure: Stardust Crusaders
Kindaichi Shounen no Jikenbo Returns
Love Stage!!
Rail Wars!
Space Dandy säsong 2
Tokyo Ghoul
Zankyou no Terror
Rankning och tankar:
JoJo's Bizarre Adventure: Stardust Crusaders: Den andra säsongen av den senaste adaptionen av Jojo no Kimyouna Bouken, som är en av de största och mest influerande shounenmangorna någonsin gjorda. Denna säsong animerar det tredje arcet i mangan. Grejen med JoJo's, både i denna säsong och den föregående, är att den är så överdrivet shounen så det inte är sant, och det är det som är dess hook. Den är over-the-top och omöjlig att inte garva ut, men samtidigt vet den precis vad den är. Det blir inte galnare än så här. Den har vampyrer, nazister, England, übermanliga män med karisma och mäktiga krafter... Den är omöjlig att ta på allvar, den vill inte tas på allvar, och om man går in i den med den vetskapen, i väntan på en galen shounen, är denna helt perfekt.
Zanyou no Terror: Sant är att den tar några berättartekniska felsteg i andra halvan, och även i första, men dessa brister överskuggas till tungt övervägande del av den otroliga regin. Den har en helt egen stil, är mycket lyckas som thriller, och har vansinnigt läckert utförande. Den osar av karaktär, och har vad man skulle vilja kalla visuell briljans. Denna klockrenhet kan även höras i soundtracket, som är välkomponerat som få och passar perfekt för vad det vill åstadkomma. Den kom även med några av de bästa, mest välgjorda scenerna som har setts hela året. Högt rekommenderad.
Baby Steps: En serie om tennis, och inte hade den kunnat vara bättre på vad den gör. Intensiva matcher med mycket strategi, med undantag för en enda, och allmänt behagligt att titta på. De största klagomålet landar på den bristande animationen och budgeten, samt det repetitiva sountracket, men vad det gäller story och karaktärer håller den mycket väl som sportserie. Älskar även introt. Turligt nog har en andra säsong redan annonserats.
Space Dandy: En galen serie som en viss Dandy, som beskriva som en "dandy guy in space". Han reser universum över med sitt crew och sin pompadour på jakt efter sällsynta aliens. Serien är mer eller mindre episodisk, och varje avsnitt kommer med en ny story och ett nytt äventyr. I Space Dandy vet man aldrig vad som komma skall, och serien som helhet är grymt varierad. Den har även många populärkulturella referenser. Kort och gott: den är vrickad, random, och brutalt underhållande.
Free! Eternal Summer: Andra och sista säsongen. Det är Free. Det är manliga män som simmar och bygger sin vänskap i poolen. Fanservice för tjejer, och skrattretande som tusan för killar. Dessutom är animationen top-notch och storyn förvånansvärt innehållsrik. Se den.
Kindaichi Shounen no Jikenbo Returns: En deckarserie, både light-hearted och med en del allvarsamhet i den. Gillade den grymt mycket, men admittedly fanns det vissa fall vars lösningar var grymt långsökta. Men i vilket fall är serien riktigt underhållande och sevärd om man gillar mystery.
Barakamon: Komedi och slice-of-life. Avslappnande och mysig som tusan. Bör dock inte ses om man vill ha en tyngre story med mer substans, i så fall är denna helt fel satsning.
Ao Haru Ride: En romantisk shoujo som en romantisk shoujo ska vara. Den är tillräckligt kliché för att vara kännas bekant och hemtrevlig, samtidigt som den utforskar tillräckligt många nya områden för att ha ett egenvärde. Det stora problemet med den är bikaraktärerna och det faktum att självaste huvudkaraktärer är som en stöttande karaktär, men fortfarande sevärd om man gillar romantik/romantic shoujo.
Tokyo Ghoul: Oerhört löjlig och skrattretande censur, men de första och de sista avsnitten har riktigt välgjorda teman och konflikter, och mittpartiet briljerar vad det gäller actiondepartementet. En andra säsong har annonserats. Grymt bra intro. Värd att spana om man gillar gore, lite psychological och supernatural/action, men som sagt, var beredd på censorship from hell.
Love Stage!!: En yaohi, men betydligt bättre än var förväntningarna låg. Finns ett fåtal detaljer i den som är oerhört störande, men i helhet är serien underbar. Den lyckas tom. få mig, som normalt inte kollar på yaohi/boys' love, att vänta spänt för ett nytt avsnitt varje vecka, och det borde inte säga lite.
Aldnoah Zero: Otrolig musik och animation, bristande story och karaktärer. En till säsong har annonserats, frågan är bara om inte skadan redan är gjord. I vilket fall är den tillräckligt läckert producerad, och har tillräckligt undersköna actionscener för att stå relativt högt i säsongens uppradning.
Rail Wars: Så dålig att den blir bra. Var dock beredd på mycket, mycket fanservice, och allmän idioti, som man skulle kunna vänta sig om man blandande tåg, stereotypiska haremkaraktärer och tajta uniformer.
Gekkan Shoujo Nozaki-kun: En extrem komedi, Antingen garvar man asmycket, eller knappt något alls, och för mig blev det till övervägande del det sista. Fann den fortfarande underhållande, men inte alls så rolig som folks lovord hade fått mig att hoppas.
Akame ga Kill: Galet genomsnittlig med väldigt få saker som står ut. Dödandet av karaktärer fyller ingen riktig funktion, och även om actionscenerna i grund och botten är bra och välkoreograferade ( dock med undantag), görs dem ingen rättvisa av den medelmåttiga animationen och den låga visuella kvalitén. Det enda upphöjande värdet var för mig huvudantagonisten, och någon enstaka karaktär som man gillade väldigt mycket, men annars finns det verkligen inget. Jag skulle inte kalla den dålig, bara grymt överskattad och average.
Captain Earth: Det är en meccha. Punkt. Finns ingen annan hook i den överhuvudtaget. Om du går till denna för att du vill ha en meccha, rekommenderar jag dig att ta en annan.
Glasslip: En av de absolut sämsta serierna jag sett. Den hade fått 2/10 om det inte vore för ljudet och animationen. Undvik denna som pesten, det var längesedan jag såg något så mediokert. Detta är definitionen av pretentiöst. Den försöker verka så smart, men i själva verket är den fullständigt stendum. Till råga på det händer absolut ingenting, och karaktärerna är katastrofala. Den saknar helt poäng, och är en smärta att se igenom. Och när slutet väl kom, kände jag en omedelbar impuls att slita håret av mig.
Det var allt för mig denna gång. På återseende (förhoppningsvis).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar